Mitt liv som spelare – Del 2

 

Som jag berättade om förra gången blev sport och tävlingar i allmänhet ett stort intresse för mig. Jag skulle nog vilja påstå att det var allting fram till 14 års ålder ungefär. Jag höll på med flera olika idrotter men framför allt var det fotbollen jag tyckte var rolig. Jag både spelade och tittade på enormt mycket fotboll. Det intresset delar jag med min pappa. Pappa och jag har alltid haft en väldigt bra relation. En typisk far och son-relation skulle jag nog kalla det. Vi har umgåtts nästan mer som kompisar och snacket och tugget oss emellan har varit därefter, men när jag väl behövt nån att prata med om annat än fotboll eller hockey har han funnits där.

Jag fick tidigt följa med pappa till spelbutiken och både påverka veckans stryktips samt välja matcher till Oddset-bongen. Detta blev under några år nästan vårat sätt att umgås. När spelbilagan kom på onsdagar sparade jag den och läste in mig och på lördag förmiddag gjorde vid tipset till förmiddagskaffet och åkte sedan ner och lämnade in det hos spelombudet. Lördagar blev liksom vår dag med tips och fotboll på tv. Det var inte pengar som lockade mig på något sett på denna tid. Jag hade ju knappt några egna pengar. Det var snarare ett roligt sätt att umgås och mer “gissa vilka som vinner” än fokusera på odds och statistik. Dessutom tyckte jag det var roligt att kunna hjälpa farsan med mina obskyra kunskaper om engelsk fotboll.

Jag vill bara påpeka att det absolut inte är pappas fel att jag så småningom skulle bli torsk på spel. Pappa spelade inte för stora pengar utan var en typisk nöjesspelare och menade naturligtvis bara väl när jag fick vara med och lämna in tipset. Men under de här åren föddes ändå ett intresse för spel. Ett genuint fotbollsintresse har jag alltid haft men att matcher blir roligare att se om man spelat på ett av lagen är för mig numera ett faktum. Middlesborough – West Bromwich var kanske inte alltid så jättekul men om man satt där med en säker etta och kanske kunde pricka in en tolva var det desto roligare.

Under gymnasiet började jag utvecklas som människa efter att ha haft ett par busår i 14-15årsåldern. Jag började engagera mig politiskt och skaffade flickvän som jag hängde ihop med nästan hela gymnasietiden. Det är egentligen när jag fyller 18 och får börja spela för egna pengar som det så smått börjar hetta till och det tänkte jag berätta om nästa gång.

Tack till alla som kommenterar och lycka till med er egen väg mot spelfrihet. Själv har jag bestämt mig och det hoppas jag att ni också har!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *